minnesleken

Jag är ganska skrockfull av mig. Nycklar på bordet, svarta katter korsar vägen och det vanliga. När klockan på datorn slår om till då alla siffror är likadana (11.11) önskar jag mig alltid något och upprepar det minst tre gånger i huvudet. Jag har önskat mig en och samma sak i flera år nu. Tills idag. Idag stannade jag upp i huvudet i samma sekund då jag tänkte uttala min önskan för mig själv. Jag stirrade bara på klockan i någon sorts dvala utan att känna mig medveten. Jag stirrade tills klockan slog om igen och kände mig lättad över att ha fått en minut av absolut tystnad. Kanske så vill jag inte att min önskan ska slå in längre. Kanske så behöver jag att tiden står still i ett tag framöver. Eller så är jag bara allmänt jävla sömnig.